söndag 14 februari 2016

Alla hjärtans dag!

Frasiga våfflor! #vadveganeräter


Bild: Helen Alfvegren

Idag är det alla hjärtans dag, en dag som för mig snarare handlar om att uppmärksamma mina nära och kära än att köpa röda rosor och dyra presenter.
Eftersom vi är på sportlov passar det extra bra att fira med våffelkalas efter en lång dag i skidbacken!

Firar du alla hjärtans dag?

fredag 12 februari 2016

Veckans miniboende

Tiny house in a windstorm


Härom dagen öppnade jag min bloggläsare Feedly för fösta gången på många månader. Jag scannade lite snabbt igenom blogginläggen, rensade ut en massa bloggar som inte länge kändes intressanta men hittade även ett och annat guldkorn. Ett av dem var ett inlägg om  det här miniboendet, ett ombyggt garage i Berkley. Paret byggde "helt enkelt" om och inredde en släktings garage till ett fungerande miniboende. Bygget fick ta tid vilket var en fördel med tanke på att strävade efter att återvinna och återanvända allt från byggmaterial till möbler.

The biggest challenge was almost certainly the flooring. We strived so hard to purchase almost nothing new (and succeeded!) for the new house and challenged ourselves to use only reclaimed building supplies.

Värt att notera är att paret valde bort en loftsäng, något som annars är vanligt i miniboenden, med tanke på sina hundar. De har också tillgång till en trädgård - och ett hemmakontor i ett fd skjul. Men var är toaletten? Här kan man se ett reportage om deras förra hem i Oakland.

Tiny - ett boende med konsekvenser
Jag hittade också en extremt intressant artikel, A Cautionary Tale on Tiny Houses där det med all tydlighet framgår att nuvarande detaljplaner och kostnader (i USA) gör det svårt att hitta bra ställen att bygga/parkera ett miniboende om det inte är tänkt att fungera som en friggebod/gäststuga eller liknande, dvs ett komplementboende. Även kände miniboendeförespråkare som Tammy från bloggen Rowdy Kittens skriver om de komplikationer som det medför att bo "tiny".

torsdag 11 februari 2016

Ekonomiska mål 2016




Mina ekonomiska mål för 2016 är ungefär samma som de som jag bloggade om tidigare år.  Många av mina kortsiktiga mål fokuserar på att finansiera mina resor.  I år fyller jag 40 och då är planen att åka tåg mellan Moskva och Beijing - min present till mig själv helt enkelt!
Sen ska jag fira sportlov med barnen i svenska fjällen. Och göra något roligt på sommaren! Liksom förra året fick jag en resa i julklapp. I år är tanken att hela familjen (alla syskon med familjer) ska åka till London.

Sedan 2013 har jag använt mig av budgetprogrammet YNAB (You need a budget), något som har hjälpt mig att finansiera det som jag prioriterar högst - resor och andra upplevelser med familjen. Varje årsskifte har jag gjort en nystart.

Ekonomiska mål 2016

  1. Sportlov i svenska fjällen
  2. Londonresa med "stora" familjen
  3. Finansiera två veckors billig sommarsemester med barnen (hemester)
  4. Finansiera Moskva-Beijing
  5. 40-årsfirande i någon form
  6. Göra extra amorteringar på bolån så att jag kan komma ner ytterligare 3% i belåningsgrad.
  7. Fortsätta amortera på CSN, sikta på 6-8% under året  
  8.  
Sportlovet och Transibiriska är i princip finansierat eftersom jag har sparat några hundralappar i månaden inför min 40-årsresa + att jag har ett kontinuerligt semestersparande med stående överföringar året runt.
Redan nu har jag börjat fundera på hur jag ska fira min 40-årsdag med familj och vänner. Det blir ingen storslagen fest men genom att börja fundera och planera redan nu kan jag sätta en budget och kanske dra nytta av extrapriser och specialerbjudanden. Eller i vart fall bara sprida ut kostnaderna. Till skillnad mot min arbetskamrat har jag nämligen inte i god tid startat ett "jag fyller 40 sparande" - kanske något att ta fasta på tills jag fyller 50...? .

"Mellanmål" 1-5 år
  1. Japan 2017
  2. Betala av CSN till 2020
  3. Bli av med mitt bolån och bli helt skuldfri
Jag prioriterar att resa med mina barn (både kortare och längre resor) och inför 2017 har vi satt det ambitiösa målet att resa två veckor med tåg i Japan. Jag har inte börjat titta på budget och liknande än (fokuserar på Transsibiriska nu) men vi har redan kommit överens om att vi inte ha någon dyr sommarsemester. Det blir hemester (vi bor ju vid havet!) och besök hos familj och vänner.

Jag fortsätter att amortera av mitt studielån i rask men inte överdriven takt. Min belåningsgrad ligger för närvarande på 55% och jag siktar på att bli av med det om 4 år. Det är ett ganska ambitiöst men ändå rimligt mål om man som jag vill bli av med studielånet (även om det är ett av de mer förmånliga lånen). Fördelen med min amorteringsplan är att jag när som helst kan gå tillbaka till CSNs långsammare amorteringsplan om något oförutsett skulle inträffa. Jag har inte bundit upp mig. jag har helt enkelt lagt in månatliga överföringar i min internetbank på ett belopp som överstiger CSNs belopp. Efter några månader kommer jag ha betalat mer än mitt årsbelopp och alla extra inbetalningar kommer att räknas som en extra inbetalning på mitt lån.
Efter att mitt studielån är betalt kanske jag växlar upp och satsar på att amortera av mitt bolån eller så fortsätter jag med mina vanliga fasta belopp där en allt större del kommer att gå direkt till lånet snarare än räntor.

Mål på längre sikt
För närvarande har jag inga mål på längre sikt förutom de resor som vi funderar på. Dottern har alltid drömt om att åka till Hawaii (där vi ska lära oss surfa) och jag vill besöka Australien någon gång.
Jag borde kanske engagera mig i att spara mer på längre sikt (förutom mitt pensionssparande) och jag startade ett sådant sparande förra året men resor lockar mer och just nu är jag inte så sugen på att pensionera mig extremt tidigt. Jag trivs med mitt jobb och på min arbetsplats. Dessutom har jag min föreläsningsverksamhet (har egen firma med arbetsgivarens tillåtelse) som ger lite omväxling. Jag tycker inte att mitt jobb dominerar mitt liv utan att jag har en bra balans även om jag har en tendens att låta studier och fritidsaktiviteter ta för mycket plats och energi i perioder.

Men hur...
Förra året snålade jag extremt mycket för att finansiera framför allt resan till Afrika men även övriga resor, särskilt Paris som inte alls fanns med i planeringen men som kom som en trevlig om än en smula kostsam överraskning.  I år hägrar resan till Ryssland, Mongoliet och Kina. Jag har inte rört de "Kina resa pengar" som jag sparat till sedan 2013 (500 kr i månaden) så det finns lite att ta av. Min ihopsparade summa täcker precis själva tågresan, hotell, transfer, flyg etc (ca 13 000).

Egentligen ville jag inte hålla för hårt i plånboken i år men så bestämde barnen och jag oss för att åka till Japan nästa år så nu blir det att fortsätta snåla. Ingen livsstilsinflation helt enkelt. Och som MrMoneymustach gärna påpekar - vi har det för #&%!! bra med centralvärme, rinnande (rent) kallt och varmt vatten ur kranarna och en mängd annan lyx (som betald föräldraledighet, gratis entré på statliga museer... osv ) som vi gärna tar för givet.

onsdag 10 februari 2016

Bokningsdag: Mitt år som nomad



Som så många andra har jag lekt med tanken att sälja hus och hem och luffa runt i världen. Min reslust är oändlig och jag har tidigare recenserat böcker som Rolf Potts Vagabonding. Idag recenserar jag "Mitt år som nomad" där Emil Sergel skriver om hur han sålde allt, skaffade sig en surfbuss (Alfie) och gav sig ut på ett 12 månader livsexperiment som modern nomad.

Under de fyra ensammaste dagarna i mitt liv börjar jag fantisera om ett liv utan prylar, möbler och måsten. Om ett liv där jag lever enklare, jobbar mindre och lever mer. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag måste testa.

Emils år som nomad tar sin början när han ligger nydumpad och utslagen av magsjuka på ett berg i Sydamerika. Efter att ha sålt bostadsrätt och alla onödiga prylar ger han sig i väg i Alfie för att under ett år uppleva allt från ensamma morgnar vid en fjällsjö i Norge till surfliv på Bali. Han simmar med hajar i Kapstaden och paddlar kajak i Bohuslän.

Om möjligheterna är oändliga, varför väljer då nästan alla att leva samma slags liv? Med bostadsrätt, fast jobb, banklån och fem veckors semester.
Emil påpekar om och om igen att det handlar om att leva ett liv utan onödiga prylar och onödiga kostnader. Kan man bara komma över den första tröskeln kan man skapa sig ett liv som hel eller deltidsnomad (även om man har barn) Boken är full med roliga och en hel del praktiska tips om hur man får ihop en tillvara som nomad med tanke på ekonomi och planering. Han intervjuar ett par som reser, bor och jobbar från en surfbuss.

Jag kan erkänna mig att jag muttrar för mig själv "att det är lätt för honom - har ju inga barn, och ett jobb som låter honom resa världen runt" men faktum är att många av hans bästa äventyr sker i Bohuslän och I Norge och är egentligen helt överkomliga även för mig.
Och författaren sticker heller inte under stol med att det stundtals är tråkigt och ensamt. Att man numera får ganska dåligt betalt för att skriva resereportage och surfbussar drar mycket bensin men att det vägs upp av alla de fantastiska tillfällena. Och att få leva ett liv som är rikt på upplevelser snarare än pengar - och nära naturen.


Om författaren
Emil Sergel är frilansjournalist och filmare med hela världen som arbetsplats, ofta med fokus på äventyr och friluftsliv. Han är uppväxt i den lilla byn Hackås i Jämtland, men har alltid sökt kontrasterna i livet och känner sig lika hemma bland hipsters i Brooklyn som hos hundspannsförare i Jukkasjärvi

Boken hittar du i en av alla bokhandlar eller så kan du göra som jag och låna den på biblioteket. Jag läste den som e-bok.

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin