torsdag 19 april 2012

Gästinlägg om valmöjligheter

path path path

Bild:  hockadilly

Dagens inlägg är skrivet av Oskar som gästbloggar regelbundet på Köpstoppsbloggen.

Möjligheten att välja

En sak jag ofta slås av när man pratar med vänner, familj och kollegor och även när man tar del av den allmänna debatten är att det framstår som om ’medelklass svensken’ inte har så många val. Nu menar jag inte val av pensions fond etc. där vi har hundratals valmöjligheter som bara förvirrar oss utan verkliga livsstilsval!

Verkliga livsstilsval handlar om hur vi bor och arbetar, hur vi umgås med våra barn, släkt och vänner vad vi brinner för och vilka hänsyn vi väljer att ta till vår omvärld etc. Här känner sig många helt fast i en norm som är svår att bryta sig ur och detta styrs väldigt ofta av ekonomi, det finns en känsla av att man behöver en viss inkomst för att överleva och det är visserligen sant men hur hög denna behöver vara beror mycket på hur man väljer att lägga upp sitt liv.  Det handlar om bla kostnad för boende, mat, kläder och övrig konsumtion.

Det är sannolikt så att få personer som lever i världen idag eller som levat under andra tider har haft så stor valmöjlighet som en svensk medelklass person har idag, du kan välja utbildning, partner, jobb, bostadsort etc.. Låt mig ta ett exempel för att tydliggöra vad jag menar och sedan återkomma till frihetsperspektivet.

Det skiljer sig t.ex. över 10 000 kronor i månaden på räntekostnaden mellan den som köper en villa i Stockholm (4-5 Miljoner) jämfört med någon som köper villa på en mindre ort i t ex Gästrikland eller Småland (400-800 tusen). En liten villa med en begränsad boyta och ett effektivt värmesystem kan drivas runt på några tusen lappar per månad inklusive alla kostnader men här finns det ingen ände på hur dyrt det kan bli, ett äldre hus med dålig isolering, direkt verkande el som uppvärmning och stora underhållsbehov kan kosta många till och med 10 tusentals kronor i månaden.

Det skiljer sig flera tusenlappar i månaden mellan familjen på fyra som äter bra men billig hemlagad mat jämfört med den som köper mycket färdig mat och mycket exotiska och dyra varor. Det skiljer sig även mycket på hur mycket man lägger på elektronisk kommunikation i en familj. Någon form av minimum i ett modernt samhälle är kanske TV licens, telefon och bredband för de flesta men detta kan kompletteras med många och dyra mobilabonnemang och TV utbudet och bredbandet kan uppgraderas i flera steg vilket ger en helt annan kostnad vilket kan betyda tusenlappar i månaden. Det samma kommer till transporter, allt från ett par busskort och cykel för någon tusenlapp för hela familjen upp till två nyare familjebilar till en kostnad på minst 10 000 i månaden eller mer. Mina grova uträkningar visar att familjen som väljer att bo på en mindre ort, använda kommunala transportmedel och cykel så mycket som möjligt, äta bra men billigt. Vanlig enkel TV, Telefon och bredband samt väljer ett hus med tanke på driftskostnaderna man klara sig på ca 20 000 kr i samlad familjeinkomst före skatt utan några problem. Familjen som bor i Stockholm, i ett stort och dyrt hus med dyra kommunikationskostnader, två bilar, dyr mat etc. behöver en samlad inkomst på över 50 000 kr i familjen bara för att det ska gå runt. Samtidigt kan båda dessa familjer anses leva ett Svenskt medelklassliv, skillnaden är de val man gjort.

Nu finns det ju utmaningar i denna uträkning, det är inte möjligt för alla att bosätta sig på minde orter, det kan bero på möjligheten att hitta jobb så väl som kraven som man själv ställer på jobbets innehåll och karriärmöjligheter (också ett val) etc. Dessa två ovan är dock inga extrem fall och dessutom finns alla möjliga varianter där emellan. Dock tycker jag att detta visar hur stora val vi har men som vi ibland inte ens själva förstår. Det är även så att olika val påverkar varandra. Den som t ex väljer att utbilda sig till lärare eller sjuksköterska eller varför inte ett hantverksyrke kommer att kunna välja mycket mer var i landet man vill bo då dessa jobb finns på nästan alla orter, dock kommer den som gör detta val med största sannolikhet aldrig tjäna några stora pengar men det kan då vara ett mindre problem om man väljer att bo på en mindre ort med lägre kostnader i allmänhet.

Jag vill knyta ihop säcken med att återkomma till graden av valfrihet, inga människor har någonstans i världen eller under någon tid haft full valfrihet hög som lång har sina begränsningar. Kungligheter, företagsledare eller framgångsrika artister och idrottsstjärnor har visserligen ofta mycket pengar men deras ställning medför andra begränsningar i vad de kan göra då de hela tiden är offentliga personer. Fattiga personer har självklart små valmöjligheter då all deras tid och energi går åt till att överleva. Personer som lever i länder med diktatur eller begränsad frihet på annat sätt kan visserligen ibland ha en hög materiell standard (t ex Saudier) men kan inte leva på det sätt som de själva väljer p g a olika former av förtryck.

Min slutledning av detta är att en svensk nutida medelklassperson sannolikt är en av de människor som lever eller har levt på jorden genom alla tider som har störst valmöjligheter, dessa är självklart inte obegränsade de har de aldrig varit och kommer aldrig att vara. Dock har vi stort inflytande över våra liv och det gäller bara för oss att förstå det och använda vårt inflytande.

Vad tänker ni om möjligheten att göra olika livsval?

12 kommentarer:

  1. Jag tror att varför det känns så svårt att göra "annorlunda" är att det fortfarande är ses som inte-ok av många i samhället att inte följa normen. T.ex. att inte skaffa barn, det blir ett himla hallå om man meddelar att man inte vill ha barn, att vi redan är en överbefolkad planet. Jag känner också att de kompisar som har barn känner sig mindre ok med att byta jobb etc. för dom vill inte riskera att bli arbetlösa eftersom någon annan också är beroende av deras ekonomiska inkomst. Det är ju visst billigare att bo i småstäder men desto svårare att få jobb där.

    SvaraRadera
  2. Min tanke går osökt till de människor som inte har något val alls.De som p g a funktionsnedsättning av olika slag är helt beroende av andra människors välvilja.Där personal inte vill se oegentligheter.För att de har lånat och satt sig i skuld och blivit mer eller mindre slav under sina arbetsgivare.Visst var och en står sig själv närmast, men hur långt ska ens egen överlevnad få gå ut över de mest utsatta som inte har något val? Lånekarusellen och konsumtionshetsen skapar allt fler människor som i större utsträckning väljer att tänka enbart på sitt eget.Som i teorin kan låta väldigt medkännande, men som i praktiken aldrig avstår eller står upp för någon annan mer än sig själva. ME

    SvaraRadera
  3. Cat & ME,

    Tack så mycket för era kommentarer. Jag tror att för de allra flesta ligger utmaningen i att inte göra som alla andra och därmed vara annorlunda. Vi säger till våra barn att det är OK att vara annorlunda men själva vågar vi inte sticka ut på minsta sätt.
    Sen finns det ju de som inte har så stora val men jag tror att tex de som lider av en funktionsnedsättning många gånger kan ta illa vid sig när de ser människor med långt mycket större valfrihet som inte tar vara på de möjligheter som de själva skulle göra vad som helst för att ha. Det går alltid att hitta extrem fall men på det stora hela så hör nästan hella Sveriges befolkning till medelklassen och tillhör man medelklassen så har man stora valmöjligheter. Vad gäller arbeten på mindre orter så menar jag att det också kan bero på vilka utbildningar man väljer att söka sig till samt vilket inkomst som man ser som absolut minimum som man kan acceptera.

    Lån förslavar och tar resurser från människor jag tror också att det är direkt motverkande mot en utveckling av samhället då folk med stora lån inte vågar ta några chanser eller risker i sina liv.

    / Oskar

    SvaraRadera
  4. Bara för att någon ANNAN har barn eller inte, eller har funktionshinder, eller låg pension, låg utbildning eller... hindrar väl inte MIG att göra vettiga val??

    SvaraRadera
  5. Jag är uppväxt på 60-talet i en förort till Stockholm. Vi var många ungar som började arbeta direkt efter nian. Man skulle helt enkelt ut och jobba och därmed göra rätt för sig och inte ligga samhället till last. Det fanns knappast någon som gick ut gymnasiet! Våra föräldrar invandrade från hela Sverige eftersom det inte fanns jobb ute i landsorten, det var bara och flytta därifrån.De slet hårt för att skapa välfärd. Långa arbetsdagar i lågavlönade yrken.Nej, några ideer om att låta sina barn forsätta studera fanns inte i deras tankevärld.Inte hos etablissemanget heller, för det fanns gott om jobb där det behövdes arbetskraft.vi var stolta över att vara arbetare och såg inte ner på andra eller oss själva.
    Jag är fortfarande lågutbildad. bor numera på landsorten, där jag är Stockholmaren,(alltid något).Jag har ingen akademisk utbildning, vilket jag har önskat mig ibland för att kunna uppgradera statusen när självkänslan sviktar! Tillhör alltså inte medeklassen. Kunde väl ha valt och studera mera, senare i livet men har inte gjort det.Tycker däremot att jag har ett bra liv med god hälsa och bra relationer, Inga skulder och lite pengar. Inte behövt leva på bidrag men har inte heller haft ett fast jobb på flera år.Jag är fullt medveten om att alla kan eller vill inte göra som jag.Utifrån de omsständigheter och förutsättningar i mitt liv, så har jag valt det som känns bäst för mig.Samtidigtväl medveten om att jag är en del av ett både mindre och långt större sammanhang.Men som sagt,Till syvende och sist är det jag som ska leva mitt liv, ingen annan kommer att göra det åt mig.

    SvaraRadera
  6. Fyra barns mor och Anonym,

    Tack för era kommentarer, visar bara att alla har en valfrihet men den är inte obegränsad för någon. Anonym - om du vill utbildad dig så finns chansen alltid kvar!!! Lärande har ingen åldersgräns:-)
    / Oskar

    SvaraRadera
  7. Helt rätt! Dock vill jag poängtera att det inte alltid är bostadsorten som är det stora "dyra" valet. Jag boende min familj i Stockholm, men har valt att leva så att vi faktiskt klarar oss på 20 000 i månaden. Då åter vi ändå mestadels ekologiskt och känner inte attbi gör avkall på något.

    Det vi valt bort är hus och bil (vi bor kvar i innerstan så att jag kan cykla/gå till jobbet), att shoppa, att resa flera gånger om året. Detta är även val vi gjort av miljömässiga skäl, så vi känner inte att vi "snålar".

    Ville bara ge ett perspektiv då du fokuserar mycket på val av boastassort. Visst är det ett viktigt val och särskilt om man väljer hus eller bostadsrätt, men det går att göra ekonomiska val överallt.

    Ps. Ledsen för stavfel, men jag kommenterar från mobilen...

    SvaraRadera
  8. Jag trivs förhållandevis bra med mitt liv och har inga planer på att studera någon längre utbildning iallafall.Däremot gå enstaka kurser och förkovra mig i olika ämnen är bara roligt.Jag har valt att gå på timmar inom vården fast jag skulle kunna ha fast arbete.Gör nytta i mitt jobb och känner mig behövd, det ger mening. Finns ingen drivkraft att tjäna mycket pengar eller göra karriär.Jag har mycket frihet att göra de jag vill.Oroar mig varken för pensionen eller pengar. Jag är nöjd.

    SvaraRadera
  9. Jenny/ekomamma i stan,

    Tack för ditt perspektiv, det är precis det jag menar det finns så många val vi kan göra!!!!

    Oskar

    SvaraRadera
  10. Anonym,

    Det glädjer mig att du är nöjd och att du inte oroar dig, den som är duktig på det den gör och dessutom vet hur man lever på lite behöver sällan oroa sig...

    / Oskar

    SvaraRadera
  11. Oskar, jag gillar alltid dina inlägg! Tycker du har kloka åsikter. Jag önskar att det vore möjligt för den stora massan att arbeta mer via internet (de som vill, naturligtvis!) så att inte vår glesbygd behövde dö ut. Jag bor i södra Norrland, och här läggs verksamheter ner en efter en, vårdcentraler, skolor, bensinstationer, affärer... Människor flyttar, naturligtvis, här finns inga arbeten. Men, det finns gott om fina, billiga bostäder! Önskar att det skulle bli lättare för folk att välja att bo kvar. Och att vi skulle få en fungerande kollektivtrafik! Bodde jag i Stockholm eller i någon annan större stad skulle jag ALDRIG lägga pengar på att äga en bil!! Och nu måste vi ha två, annars kommer vi inte ens till jobbet... Utan bilen skulle inte barnen kunna gå på några aktiviteter och vi skulle inte kunna komma varken till tandläkaren eller arbetsförmedlingen om det behövdes. Och då bor vi inte ute i skogen, utan i en liten ort precis utefter E4:an...
    Men, vi skulle ju kunna välja att bo i en stad, men det känns inte som något för vår familj. Jag blir stressad av alla människor som verkar springa utan att ha ett mål och alla bilar som bara verkar köra för körandets skull... Jag är i alla fall glad över de flesta av mina valmöjligheter, men jag tycker du har rätt, många är så låsta i att man måste både det ena och det andra..

    SvaraRadera
  12. Tack för din kommentar. Vi bor också i Södranorrland dock på en mindre ort som har allt det som du saknar. Det finns fördelar med både staden och landet problemet tycker jag är att landet/mindre orter är underskattade i sverige. Vi bor bara ett par timmar norr om stockholm och i vår trakt rivs hus för att det inte finns någon som vill flytta in, i stockholm är det bostadsbrist....?

    Hälsningar - Oskar

    SvaraRadera

Related Posts Widget for Blogs by LinkWithin